tisdag 28 september 2010
söndag 26 september 2010
Lite skrämmande.
"Bland andra Lortie (1975) har pekat på avsaknaden av återkoppling i lärarens arbete. Som lärare har man sällan chans att få direkt respons på det man gör eftersom mycket tar många år innan det "faller ut" och mognar. Emellanåt möter läraren någon tidigare elev som kan berätta om hur betydelsefullt det ena eller andra var, men på kort sikt är det ofta högst osäkert huruvida det man som lärare gör är rätt eller fel." s.188
Del 3.
"Den viktigaste förändringen som läraryrket står inför är att dess professionella objekt mejslas fram, insikter om det professionella objektet vinns, samlas, integreras och görs bruk av. Därigenom kan lärarkåren som kollektiv bli radikalt bättre på att bidra till elevernas lärande, till utvecklingen av förmågor och förhållningssätt."
söndag 19 september 2010
Del 2 - Del 2.
Hej kära läsare! Hoppas ni haft en fin helg, det har jag haft.
Det är i vilket fall dags för mitt andra inlägg om del två i Carlgren och Martons bok Lärare av imorgon! Intressant:) Jag vet faktiskt inte vad jag vill lyfta fram, det fanns helt klart mycket intressant i texten men det var inget som direkt fastnade, tyvärr. Men då detta faktiskt är en blogg som ska färga mina reflektioner så får jag väl göra ett försök att lyfta fram någonting. Vi får väl se hur det hela slutar.
Något som jag tyckte var intressant att läsa om var Dagmar Neumans iakttagelse, den att matematiksvårigheter inte märks på de lägre nivåerna (så som addition och subtraktion i talområdet 1-20) utan först när det gäller de lite svårare talen (så som de fyra räknesätten för flersiffriga tal). Detta har alltså att göra med att många inte lär sig månghet, de kan alltså inte förvissa sig om att talet 7 faktiskt är 7.
Det som enligt Neuman behövs för att behärska matematiken på de lägre nivåerna är att kunna se del-helhetsrelationer mellan talen, t.ex. att 8 är 4 och 4 men också 3 och 5 och så vidare.
"Av Neumans (1987) studie framgår att de elementära aritmetiska färdigheternas nödvändiga grund är en taluppfattning som bland annat omfattar särskiljandet och det samtidiga uppfattandet av talens serieordning- och månghetsaspekter, det omedelbara sinnliga erfarandet av mångheter upp till 10, erfarandet av del-helhetsrelationerna mellan talen upp till 10."
Ja, detta va en av sakerna som jag fastnade för, jag vet som vanligt inte om detta har någon relevans eller om ni läsare förstår min poäng med inlägget, men jag hoppas att min åsikt framgick.
Jag önskar er alla en fortsatt trevlig söndagskväll, på återseende Kristoffer!
Det är i vilket fall dags för mitt andra inlägg om del två i Carlgren och Martons bok Lärare av imorgon! Intressant:) Jag vet faktiskt inte vad jag vill lyfta fram, det fanns helt klart mycket intressant i texten men det var inget som direkt fastnade, tyvärr. Men då detta faktiskt är en blogg som ska färga mina reflektioner så får jag väl göra ett försök att lyfta fram någonting. Vi får väl se hur det hela slutar.
Något som jag tyckte var intressant att läsa om var Dagmar Neumans iakttagelse, den att matematiksvårigheter inte märks på de lägre nivåerna (så som addition och subtraktion i talområdet 1-20) utan först när det gäller de lite svårare talen (så som de fyra räknesätten för flersiffriga tal). Detta har alltså att göra med att många inte lär sig månghet, de kan alltså inte förvissa sig om att talet 7 faktiskt är 7.
Det som enligt Neuman behövs för att behärska matematiken på de lägre nivåerna är att kunna se del-helhetsrelationer mellan talen, t.ex. att 8 är 4 och 4 men också 3 och 5 och så vidare.
"Av Neumans (1987) studie framgår att de elementära aritmetiska färdigheternas nödvändiga grund är en taluppfattning som bland annat omfattar särskiljandet och det samtidiga uppfattandet av talens serieordning- och månghetsaspekter, det omedelbara sinnliga erfarandet av mångheter upp till 10, erfarandet av del-helhetsrelationerna mellan talen upp till 10."
Ja, detta va en av sakerna som jag fastnade för, jag vet som vanligt inte om detta har någon relevans eller om ni läsare förstår min poäng med inlägget, men jag hoppas att min åsikt framgick.
Jag önskar er alla en fortsatt trevlig söndagskväll, på återseende Kristoffer!
torsdag 16 september 2010
Lärare av imorgon, del 2.
Ja nu var det dags igen! Vi har som uppgift att tills på måndag nästa vecka läsa del två i Carlgren och Marton, dessutom ska vi göra två inlägg här på bloggen där vi ska skriva ner våra tankar, reflektioner och funderingar (därav bloggnamnet).
Jag har suttit och läst en stund nu på eftermiddagen och jag tror att jag fortfarande bara är på det fjärde kapitlet men jag fastnade för en sak nästan direkt som jag tänkte att jag skulle ta upp. Det handlar om det Carlgren och Marton tar upp på sida 124-125, hur olika elever kan behandla samma problem på olika sätt. Det är ju naturligtvis inget konstig med det, jag har själv ofta upplevt att jag haft andra lösningar än mina klasskamrater på ett visst problem. Men grejen som jag fastnade för, som jag sedan satt och funderade över, var det att en lärare måste kunna se i princip alla lösningar för att kunna hjälpa en elev att förstå vad hon/han sysslar med.
Jag ska ta något direkt från boken för att försöka förklara bättre.
27+36 löst på tre sätt
A) 27+3=30
36-3=33
30+33=63
B) 27+30=57
57+6=63
C) 20+30=50
7+6=13
50+13=63
Låt oss nu anta att en läraren alltid har lärt ut som i alternativ C, om nu eleven inte förstår vad läraren menar så måste läraren ha en djupare insikt och försöka förklara på ett utav de andra alternativen.
Nu vet jag dock inte om detta är relevant alls men detta satt jag i vilket fall och funderade över denna torsdag eftermiddag. Nu ska jag återgå till min bok och jag önskar er alla en fortsatt trevlig dag.
Jag har suttit och läst en stund nu på eftermiddagen och jag tror att jag fortfarande bara är på det fjärde kapitlet men jag fastnade för en sak nästan direkt som jag tänkte att jag skulle ta upp. Det handlar om det Carlgren och Marton tar upp på sida 124-125, hur olika elever kan behandla samma problem på olika sätt. Det är ju naturligtvis inget konstig med det, jag har själv ofta upplevt att jag haft andra lösningar än mina klasskamrater på ett visst problem. Men grejen som jag fastnade för, som jag sedan satt och funderade över, var det att en lärare måste kunna se i princip alla lösningar för att kunna hjälpa en elev att förstå vad hon/han sysslar med.
Jag ska ta något direkt från boken för att försöka förklara bättre.
27+36 löst på tre sätt
A) 27+3=30
36-3=33
30+33=63
B) 27+30=57
57+6=63
C) 20+30=50
7+6=13
50+13=63
Låt oss nu anta att en läraren alltid har lärt ut som i alternativ C, om nu eleven inte förstår vad läraren menar så måste läraren ha en djupare insikt och försöka förklara på ett utav de andra alternativen.
Nu vet jag dock inte om detta är relevant alls men detta satt jag i vilket fall och funderade över denna torsdag eftermiddag. Nu ska jag återgå till min bok och jag önskar er alla en fortsatt trevlig dag.
onsdag 15 september 2010
Och så börjar det!
Hej allihopa! Eller dom få som faktiskt kommer läsa. Nu har jag startat mig en blogg (något jag aldrig trodde att jag skulle göra) Anledningen till detta är att man på utbildningen måste lägga ut funderingar och reflektioner på en blogg. Tror faktiskt inte jag hinner med så mycket mer just nu, får fixa design och annat senare idag.
Laters!
Laters!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)